Idag är det en sån där dag då jag vill flytta till månen

och vara helt ensam...

Varför ska det vara så svårt att sätta gränser?

Varför ska det vara så svårt att säga att nu räcker det.

Det räcker med allt skit prat, lögner och mygel bakom ryggen på mig.

Jag har gett personen så många chanser men samma

sak sker igen och igen.

Jag har pratat med stödpersoner som jag har runt mig o

alla säger samma sak, att riktiga vänner gör inte så.

Alla fina saker som personen sagt, var det bara luftslott och rosa moln?

En sak vet jag och det är att det räcker!